Den här rapporten beskriver och illustrerar uppkomsten av gröna bubblor med utgångspunkt i tre samtida exempel på hur satsningar på hållbar utveckling har medfört skyhöga förväntningar som sedan punkterats och varken lett till ekonomisk eller miljömässig utveckling. Syftet med rapporten är inte att hänga ut enskilda beslutsfattare, partier eller bolag utan att undersöka vilka systemfel som ligger bakom uppkomsten av gröna bubblor.
Ett flertal faktorer har bidragit gemensamt till att gröna bubblor skapas:
I den mån dessa faktorer existerar inom olika sektorer idag ska vi inte bli förvånande om fler gröna bubblor uppstår.
Faktorerna ovan har identifierats genom att studera tre olika gröna bubblor: etanolbilen, etanolproduktion från cellulosa (Sekab) samt biogas från grenar och kvistar (Gobigas).
Etanolbilen gick från försumbar till att som mest utgöra 20 procent av alla nyregistrerade bilar i Sverige 2008. Tekniken var undermålig, hade begränsad miljönytta och var i själva verket etiskt tveksam då etanolanvändningen medförde högre matpriser i fattiga länder. Pumplagen, miljöbilspremien och ett antal andra regleringar innebar ett orättvist stöd till etanol som bränsle under en period när elbilen fortfarande var i sin linda. När bubblan kollapsade under sin egen tyngd fick konsumenterna stå för kostnaderna.
I Örnsköldsvik skulle det lilla kommunala bolaget Sekab göra etanol från cellulosa. Bolagets VD Per ”Etanol-Jesus” Carstedt var väl förankrad politiskt inom Centerpartiet med nära kontakt med Maud Olofsson, men även inom Socialdemokratin. Han ordnade stöd på mer än en miljard från Energimyndigheten, EU med flera offentliga finansiärer. Carstedts bidragsentreprenörskap kraschade sedan ner i en teknik som inte fungerar, utlandseskapader till Mozambique, Ghana, Tanzania, Brasilien, Ungern och Polen, oegentligheter och skulder på flera miljarder för ett antal småkommuner i Norrland. Den totala kostnaden för etanolbubblan i form av havererade motorer, etanolpumpar, misslyckade tekniksatsningar med mera uppskattas till minst sju miljarder kronor.
I Göteborg är mönstret likartat med Gobigas. Stora stöd från flera offentliga finansiärer, kommunala bolag med bristande insyn, retorik om att ”gå före” och ”vara världsledande” kraschade ner i miljardskulder och frånvaro av teknisk, ekonomisk och miljömässig utveckling.
Under seminariet presenterade professor Christan Sandström sin senaste rapport ”Skattenytta i miljösatsningar”, som kommenteras av Tobias Andersson (SD) och Niklas Nordström (S). Leif Östling modererade diskussionen. Seminariet avslutades med en paneldiskussion med frågeställningen: Hur kan vi satsa på en hållbar och grön framtid utan att riskera en utebliven skattenytta för medborgaren?
Mer information hittar du här.
Christian Sandström är biträdande professor vid Jönköping International Business School och Ratio. Han forskar och föreläser om samspelet mellan teknisk förändring och industriell omvandling. Sandström har tidigare skrivit om bland annat digitaliseringens konsekvenser för näringslivet samt hur generösa bidrag skapar gröna bubblor. Sandström disputerade vid Chalmers 2010 där han även blev docent 2014 och fick högskolans pedagogiska pris 2018. Han har gästforskat vid universitetet i Cambridge och vid ETH i Zürich.
Det svenska elsystemet befinner sig i en strukturell kris. Nedläggningen av kärnkraft har varit en politisk prioritering som på sikt leder till ökade kostnader för hushållen: Parallellt med stigande kostnader för hushåll och företag finns det långtgående planer på en utökad elkonsumtion i industrin. Elbehovet har beräknats öka från dagens 140 TWh till mellan 240 […]
(c) Skattenytta 2.0 AB
