Framtiden allt längre bort

F

Ekonomen Alex Tabarrok skriver på bloggen ”Marginal Revolution” att framtiden blir allt mer avlägsen. Om produktiviteten hade fortsatt att växa lika mycket som mellan 1953 och 1973 skulle vi redan i dag ha det välstånd som vi nu förväntar oss att ha år 2076. Och hade ekonomin forsatt att växa som vi trodde den skulle göra 2005 så hade vi i dag haft den välståndsnivå som vi nu förväntar oss att ha år 2037.

Det finns många faktorer som påverkar produktivitetens utveckling och därmed tillväxten. I den privata sektorn säljs varor och tjänster ofta på en privat marknad. Det gör att vi lättare kan sätta produktionen i relation till konsumenternas värderingar.

I offentlig sektor är det mycket svårare att uppskatta produktiviteten. Men att vi talar mindre om produktivitet i offentlig sektor innebär inte att den är mindre viktig. Sanningen är att produktiviteten i den offentliga sektorn är precis lika viktig som produktiviteten i den privata.

Till skillnad från den privata sektorn – där vi har marknadspriser – måste vi försöka uppskatta produktiviteten i den offentliga sektorn. Vi kan se hur mycket bättre sjukvården blivit på att rädda liv eller hur mycket bättre elever blivit på att lära sig saker.

Redan när vi ställer frågan inser vi att det här med produktivitet i offentlig sektor – ehuru viktigt – inte är lätt att hantera. Hur värderar vi exempelvis barnens kunskaper och hur mäter vi sjukvårdens förmåga att rädda liv?

När det gäller skolbarnens lärande kan vi kanske mäta hur mycket ett ytterligare skolår påverkar deras livsinkomster. Vi får ett marknadspris på skolans insatser. Tyvärr fångar detta mått förstås bara en del av det skolan bidrar med – vi kan också tänka oss att skolan skapar en gemensam värdegrund och bidrar till en bättre sammanhållning i samhället.

När det gäller sjukvården är det måhända något enklare. I dag finns internationella data från Världshälsoorganisationen (WHO) om hur sjukvården i olika länder lyckas undvika att människor dör i förtid. I det internationella indexet HAQ1 används WHO-data för att ranka olika länders sjukvårdssystem. Kampen om första platserna är hård, men Island, Norge, Australien och Finland ligger i topp – även om det kanske är svårt att avgöra vilket land som faktiskt har bäst sjukvård. Sedan bör man givetvis även sätta resultatet i relation till hur mycket resurser de olika länderna lägger på vård och omsorg.

Svårigheterna att mäta produktivitet i offentlig sektor kan dock inte tillåtas dölja det faktum att produktiviteten *är* viktig. Det innebär bara att vi måste lägga energi på att hitta allt bättre sätt att mäta den viktiga insats som görs inom den skattefinansierade delen av ekonomin.


  1. Fullman, N., Yearwood, J., Abay, S.M., Abbafati, C., Abd-Allah, F., Abdela, J., Abdelalim, A., Abebe, Z., Abebo, T.A., Aboyans, V., 2018. Measuring performance on the Healthcare Access and Quality Index for 195 countries and territories and selected subnational locations: a systematic analysis from the Global Burden of Disease Study 2016. The Lancet 391, 2236–2271.
av M L