Ny kommission ska granska vad vi får för våra skattepengar

N

”Vad fan får jag för pengarna?”, ropar en byggnadsarbetare glatt efter mig när jag passerar dennes arbetsplats. I livsmedelsaffären gör folk i kassakön tummen upp och säger ”jag ställer mig samma fråga som du”. I mejlen kommer fortfarande reaktioner från enskilda medborgare som är bekymrade över långa köer till äldreboende och till hälso- och sjukvården. Även från ledande politiker får jag ofta höra att ”visst, det ligger en hel del i det du säger”.

Det verkar som att det finns en gemensam grundsyn här, men ändå händer ingenting. Har vi blivit så vana vid att våra skattemedel används ineffektivt att vi inte längre orkar bry oss, eller är det en brist på insyn i hur medlen används som hindrar oss från att reagera?

En och annan kommer kanske ihåg hur jag under en intervju med Sveriges Televisions ”Uppdrag granskning” för några år sedan lät undslippa mig frågan om vad jag får för skattepengarna. Där insmög sig till och med en svordom som jag hade kunnat avhålla mig ifrån. Men frånsett det slog uttalandet uppenbarligen an en sträng hos många skattebetalare runt om i landet. Reaktionerna har varit många och de fortsätter att komma.

Men min egen fråga har också hängt kvar hos mig. Därför har jag beslutat mig för att initiera och till en början själv finansiera en oberoende granskning av effektiviteten i hanteringen av våra gemensamma skatteresurser: Kommissionen för skattenytta. Syftet är konkret: jag vill veta vad vi får för våra skattepengar.

Kommissionen leds av Bettina Kashefi som har mångårig erfarenhet av ledning och styrning av offentliga verksamheter bland annat som statssekreterare och med bakgrund som chefekonom på såväl Sveriges kommuner och regioner, arbetsgivarorganisation för landets 290 kommuner och 21 regioner, som Svenskt Näringsliv. Hon kommer att ha en stab med experter knuten till sig. Därtill bildas en referensgrupp bestående av personer med gedigen erfarenhet av offentlig sektor, politiskt beslutsfattande och företagande.

För mig är det viktigt att detta blir ett projekt utan partipolitisk slagsida. Kommissionen ska utan skygglappar titta på centrala frågor kring effektivitet och kvalitet i landets offentligfinansierade verksamheter.

Det jag vill är att få reda på hur verkligheten ser ut och vilken utgångspunkt vi har för att bygga en samhällsstruktur som klarar de utmaningar som står framför oss. Utan att föregripa kommissionens arbete vill jag peka på ett par märkliga omständigheter som jag funderat över:

• Upphandlingarna: När coronapandemin svepte in över landet i mars i fjol var bristen på skyddsutrustning monumental. Vården stod utan munskydd, visir och skyddsglasögon. Verkstadsindustrin hade samma behov. Då köpte Region Stockholm in munskydd för 42 kronor styck. När Scania gick in och stöttade regionen förhandlades styckkostnaden ner till 27 kronor, det vill säga 35 procent lägre pris. Besparingen beror sannolikt på att Scania har en mer omfattande och kompetent upphandlingsorganisation. Och detta handlar alltså om en liten detalj inom blott en av landets regioner. Hur mycket mer nytta skulle vi inte kunna få för våra skattepengar om det gjordes en rejäl översyn av hela den offentliga upphandlingsverksamheten?

• Vården: De svenska vårdköerna är år efter år bland de längsta i EU, enligt Euro Health Consumer Index, och missnöjdheten bland patienterna därmed också hög. Inte minst inom cancervården beskrivs väntetiderna som omänskliga. Samtidigt har Sverige fler läkare och sjuksköterskor i förhållande till befolkningen än de flesta EU-länder. Och vi är ett av de länder som lägger mest pengar på hälso- och sjukvård enligt EU-kommissionen (State of the Health in EU). Inget talar alltså för att det är bristande resurser som ligger bakom Sveriges tillkortakommanden. Däremot visar OECD-siffror att Sverige ligger allra sämst till i statistiken över antal patientmöten per läkare och år. I Sverige tar en läkare emot 692 patienter per år. OECD-snittet är 2 295. Andra länders medborgare verkar ha större nytta av varje skattekrona. Den just nu uppblossande debatten om barnmorskornas situation känns också enligt mitt förmenande ofullständig då vi inte i ett internationellt perspektiv har någon brist på barnmorskor. Kan det handla om strukturella problem, kan det handla om ledarskapsbrister? Vill vi ge våra barnmorskor en mer dräglig arbetssituation kanske det är där vi ska börja söka.

Frågorna om hur stat och kommuner handskas med våra skattepengar var tidigare central inom politiken, inte minst så inom den socialdemokrati ur vilken jag är sprungen. Ja, detta var i själva verket hela grunden för mina föräldrars engagemang, det envetna slit som för dem innebar att vara med och bygga ett samhälle uppe i norra Sverige som var lite bättre och lite tryggare än det de själva växt upp i. Detta i en gemenskap där ett effektivt resursanvändande var centralt. Numera verkar våra politiker, från höger till vänster, ha tappat bort drivkraften att hushålla med statens resurser. Föreställningen är alltför ofta att lösningen på brister i offentlig verksamhet är mer pengar. Nog måste det gå att hantera våra skattemedel på ett smartare sätt? Det gick ju förr.

Det är just detta som denna nya kommission är till för att svara på. Den ska vara verksam under hela valåret 2022 och presentera rapporter löpande. Vill du nå kommissionen, exempelvis för att fästa dess ögon på någon ineffektivitet i hanteringen av allmänna resurser, så lyssnar vi mer än gärna. Du når oss via skattenytta.se.

Jag är glad över att mina förflugna ord i en överrumplingsintervju nu får utgöra startskottet för en sådan viktig satsning.

Leif Östling, tidigare vd på Scania, ordförande i referensgruppen för Kommissionen för skattenytta

av M L