Att göra väldigt lite av rädsla för att göra fel är inte ett gott ledarskap, skriver näringslivsprofilen Leif Östling som inte imponeras av regeringens vårbudget. Läs hela artikeln på Di Debatt (27/4-23).

Vårbudgeten är med finansministerns egna ord ingenting som ger några popularitetspoäng. Och det är i grunden bra att vi har en regering som håller i pengarna. Det är också bra att mina signaler om behovet av en rejäl myndighetsreform verkar ha tagit skruv. Ändå är det något som skaver med finansministerns framställning. 

Hon framträder i den privata företagarens ansvarshatt men utifrån en verklighet som aldrig en privat CFO skulle ha tillåtits försätta sitt företag i. Inom offentlig sektor uppgår potentialen för en effektivitetsförbättring till 200 miljarder kronor per år. Så mycket skulle en mer effektiv hantering av våra skattemedel betyda. 

Att kommunsektorn beräknas gå med ett underskott på 24 miljarder kronor i år är också ett tecken på att sitta-still-i-båten-strategin inte kommer att fungera. Bäst hade varit om Elisabeth Svantesson hade initierat ett starkt strukturreformpaket som inte spär på inflationen och därmed går att genomföra utan att brista i ansvar. 

Vid sidan av en myndighetsreform innefattar det också en stor kommunreform. Och en sådan reform kan med fördel börja i en diskussion om vad vi vill med våra kommuner och om alla ska förväntas tillhandahålla samma service, oavsett befolkningsstorlek och ekonomiska grundförutsättningar i övrigt. 

Frågan måste också ställas mot bakgrund av det faktum att vår demografiska utveckling kommer att kräva ett totalt nytänkande när det gäller våra så kallade ”ålders-plussare”. Väldigt många över 65 år vill fortsätta jobba och behövs på arbetsmarknaden för att täppa till besvärande kompetensglapp. Ulf Kristersson ska vara glad för att han inte är verksam i Frankrike där pensionsdebatten gått helt överstyr. Men då antalet 80-plussare i Sverige beräknas öka med 47 procent fram till år 2030 finns här också en utmaning på kostnadssidan. Övriga befolkningsgrupper har ingen ökning alls. 

Att skattejusteringarna i vårbudgeten i princip begränsades till att ta bort plastpåseskatten får ses som ett skämt. Lägre skatt på sparande är vad regeringspartierna lovat och väljarna förväntar sig. En nyttig skattesänkning för vår ekonomi. Det räcker inte med att bara tala huvudmannaskap när det gäller vården. Här krävs större tankar och mer genomgripande förändringar för att råda bot på ineffektivita organisationer. Varför är vårdköerna exempelvis kortast i Stockholm? 

Det har säkert ett samband med att de effektiva privata alternativen också är flest i vår huvudstad? En annan, mer tabubelagd fråga rör sjukfrånvaron. En rapport från Svenskt Näringsliv baserad på SCB:s LISA-databas visar att skillnaden i sjukfrånvaro mellan offentlig och privat välfärdsverksamhet är hela 30 procent. I jämförelsen har då justerats för ålder, arbetsplatsstorlek och andra faktorer som kan snedvrida resultaten. 

Studien visar att chefer i privat sektor trivs bättre på sina jobb än chefer inom den offentliga sektorn. Följaktligen vill färre chefer i offentlig sektor jobba kvar på sin arbetsplats. Vi får därmed en negativ spiral med chefer som lämnar och medarbetare som lämnas i sticket, och också lämnar sina jobb. De fylls upp med dyr arbetskraft från privata bemanningsföretag. Tur att dessa företag finns för den offentliga vården. 

Allt börjar med ledarskapet. Fungerar ledarskapet väl så fungerar verksamheten. Att ledarskapet fungerar bättre i privata välfärdsverksamheter än i offentliga är därför väl värt att beakta och förstå. Och för en finansminister är det en bra ledaregenskap att inte genomföra vidlyftiga skattereduktioner a´la Liz Truss. Men att göra väldigt lite av rädsla för att göra fel är inte heller ett gott ledarskap. 

Leif Östling Ordförande Kommissionen för skattenytta  

Swishnummer: 1230771758
Bankgiro: 5822-8891

Presskontakt:
Oskar Rådehed 
073-2042303

Kontakt:
info@skattenytta.se