Studien International Health Policy Survey (IHP) genomförs årligen av Vårdanalys i samarbete med den amerikanska stiftelsen The Commonwealth Fund. 2021 års studie riktade sig till befolkningen från 65 år och äldre. Drygt 3 000 slumpmässigt utvalda personer i åldersgruppen svarade på den svenska delen av undersökningen som genomfördes under våren 2021.
Först det positiva. En större andel av de svarande säger den här gången att de har tillgång till en fast läkare eller sjuksköterska. Andelen har ökat med åtta procentenheter sedan 2017.
Så till det mer negativa – detta hindrar inte att Sverige med stor marginal uppnår sämst resultat i denna gren bland de ingående länderna, som förutom Sverige är: Australien, Frankrike, Kanada, Norge, Nederländerna, Nya Zeeland, Schweiz, Storbritannien, Tyskland och USA.
Vill man lyfta fram fler negativiteter är det att Sverige även har sämst resultat i grenarna:
- Möjlighet att komma fram till vården på kvällar och helger.
- Specialistläkaren hade tillgång till nödvändig information från den ordinarie läkaren
- Den ordinarie läkaren hade tillgång till nödvändig information från specialistläkare
Resultaten i övrigt är heller inte lysande. Men på två områden hamnar Sverige ändå bra till; patienterna upplever inte att de måste avstå vård eller läkemedel av ekonomiska skäl.
Frågan är hur denna övervägande negativa bild av vården går ihop med att svensk sjukvård uppnår goda resultat rent medicinskt? Svaret torde vara att svensk sjukvård är väldigt inriktad på produktionen och ganska lite på att underlätta för och skapa förtroende hos patienterna.
Köer, bristande kommunikation och dålig kontinuitet är dock inte företeelser som gör vården bättre. Det är fullt möjligt att kombinera korta ledtider och kontinuitet med goda vårdresultat. Ja, troligen skulle vi uppnå ännu bättre resultat även rent medicinskt. Dessutom har vi exempel på länder i vår närhet – exempelvis Nederländerna – som gjort något åt köproblemen och som har lyckats kombinera en högkvalitativ vård med korta väntetider.
Den mindre bra nyheten för vår del är att det inte räcker med tillfälliga statsbidrag, statliga incitament via kömiljarder eller mer resurser för att lösa problemen. Man måste ta ett helhetsgrepp på vården så att delarna logiskt sett hänger ihop. Svensk sjukvård saknar ett nav som håller ihop vården och ser processen ur patienternas perspektiv. Vill vi få ut mer och bättre vård för våra skattepengar är det där vi måste börja.