Att mäta produktivitet i offentlig sektor

A

När man mäter produktivitet i privat sektor finns det ofta marknadspriser för både det som produceras som för det som förbrukas vid produktionen. När vi mäter produktivitet i offentlig sektor saknas ofta priser för såväl output som input.

Utmaningen blir därför att väga samman en rad mått på vad en verksamhet har producerat med förbrukningen. Både kostnadssidan och produktionssidan kan bestå av många olika delar.

För att ta ett exempel. Inom den kommunala äldreomsorgen mäter man kanske antalet personer som fått omsorg i särskilt boende, men man har också indirekta mått på kvaliteten – exempelvis väntetid för att få särskilt boende, brukarnas upplevelse av kvalitet i enkäter och om de boende erbjuds daglig utevistelse.

Resursförbrukningen kan på motsvarande sätt mätas i termer av personal, lokalyta och andra faktorer. Eller också kan man räkna samman kostnaden för alla dessa faktorer till ett samlat kostnadsmått. Men eftersom förutsättningarna kan skilja sig åt mellan kommuner – exempelvis lokalhyror och löner – kan kostnaderna behöva justeras för strukturella olikheter.

Komplicerat? Ja, det blir lite mer komplicerat att mäta produktivitet i offentlig sektor och det är därför som produktivitetsmåtten i den officiella statistiken har vissa brister. Ofta tittar man bara på resursförbrukningen och antar att värdet av produktionen är någorlunda konstant.

Dock är det fullt möjligt att både utvärdera och mäta det som görs i offentliga verksamheter – precis som man gör i privata. Men tekniken är lite annorlunda.

En vanlig metod är DEA – Data Envelopment Analysis. Det handlar om att man jämför olika enheter – exempelvis äldreboenden eller hela kommuner – för att hitta de enheter som är mest effektiva. Man säger att dessa enheter befinner sig på ”effektivitetsfronten”.

Detta innebär att flera enheter mycket väl kan bedömas som 100 procent effektiva. Det innebär att ingen annan enhet har lyckats bättre i någon dimension, utan att prestera sämre i någon annan. Man kan även uppskatta den relativa produktiviteten genom att mäta en viss enhets avstånd till effektivitetsfronten.

Data Envelopment Analysis

I bilden ser vi att enheten C ligger under effektivitetsfronten, vilket innebär att andra enheter (A, B, D, E) har lyckats bättre med att producera de två output som finns i diagrammet. Kvoten C/C’ visar enhetens procentuella effektivitet – alltså hur mycket mer man skulle kunna åstadkomma om enheten tillämpar bästa tillgängliga teknik/metoder.

DEA är inte begränsat till endast två produkter (output) eller endast ett mått på resursförbrukning. Det kan finnas flera mått på resursförbrukningen och fler mått på produktionen. Tekniken är i dag etablerad och presenterades första gången i en vetenskaplig artikel från 1957 av Michael James Farrell i Journal of The Royal Statistical Society. Intåget av datorer har med tiden gjort det relativt enkelt att skatta och bedöma produktivitet – om man ha trovärdiga och pålitliga data. Utmaningen blir mer att hitta bra mått på vad den offentliga sektorn producerar.


Farrell, M. J., “The Measurement of Productive Efficiency.” Journal of the Royal Statistical Society, Vol. A 120 (1957), pp. 253–290.

av M L