Vill man få ut mesta möjliga nytta av varje skattekrona är det viktigt att arbeta långsiktigt och att förstå hur regelförändringar här och nu påverkar effektiviteten i samhället och den offentliga sektorn.
Det är alltför vanligt att politiska hänsyn får stå i vägen för strategiskt viktiga beslut. Förmågan att se sambandet mellan regelförändringar och konsekvenser ter sig därför central.
På infrastrukturområdet, i säkerhetspolitiken och inom energipolitiken har vi många exempel på att det kortsiktigt politiskt gångbara inte alltid varit det bästa för samhället på lång sikt.
En risk ter sig i nuläget också att regeringen betraktas som en tillfällig konstruktion – i väntan på valet 2022. Men frågan är om Sverige – i ett läge med svår effektbrist, utmaningar inom välfärdssektorn, och ett eskalerande skjutvapenvåld – har råd att vänta?
En viktig uppgift för regeringen är att bereda grunden för nya framgångsrika företag. Låga elpriser, en väl utbildad befolkning och duktiga forskare har gjort Sverige till en ledande industrination. Därför är det också en aning olyckligt att den nya regeringen saknar en minister som uteslutande kan ägna sig åt högre utbildning och forskning.
Dåliga resultat i PISA-mätningar är sådant som politiker ser och reagerar på. De ser, väljarna ser och omvärlden ser. Men politikerna måste vara förnuftiga nog att även reagera på sånt som inte är uppenbart för alla här och nu; att infrastrukturen förslits, det säkerhetspolitiska läget försämras och att konkurrensen om forskare och forskningsprojekt ökar. Vi måste helt enkelt ha regeringar som förmår att tänka bortom nästa val.